Hon stod där och väntade, precis vid utgången. Ja, ärligt talat kunde hon knappt komma närmre. Hon såg glad ut. Stod och knappade på sin mobil en hel del. Det liksom strålade om henne samtidigt som där gömde sig en viss osäkerhet bakom fasaden. Hon rättade till sina kläder om och om igen, ändrade ställning hela tiden, ja, ni vet så där som många gör när de är lite nervösa. Själv var jag mest nervös för att hon skulle se att jag satt och studerade henne men jag kunde bara inte låta bli. Jag vet inte riktigt om hon surfade eller så men det verkade som hon kommunicerade med någon via mobilen. Plötsligt öppnades dörrarna och det forsade ut folk. Visst hade jag rätt. Hon väntade på någon, på en annan kvinna. När deras blickar möttes log de båda två väldigt stort och kramade om varandra. Det fanns kärlek i kramen, men också en talande distans. De båda såg ut som om de bar på en vilsen trygghet. Som om ett och ett plötsligt återigen bara blev.. just ett. Svårt att förklara det jag upplevde vid detta möte. Det var som om det var en speciell träff, en träff  från svunnen tid mellan två individer som på sätt och vis hör ihop, en återträff nära vänner emellan.