Först fram var snabbast.
Man kan lätt tro att den som är längst bak är sist.
Archive: ‘Genom Livet’
Tror Du, Ja
lördag, april 27th, 2013Se Och Lär
fredag, mars 22nd, 2013Styrkan i ilskan gav nya avslöjanden. Det gjorde ont men kanske var känslan ett faktum. Kanske var det sista gången.
Murens Maktlöshet
onsdag, mars 20th, 2013Det var först när jag stod där med muren precis framför mig som jag förstod att någonting hade gått helt snett. Aldrig tidigare hade jag sett den. Med sina ståttliga två meter i höjd av grå finputsad tegel ringlade den sig fram så långt ögat kunde nå. (Okej, jag tillkännager att jag inte kunde se allt för långt då muren svängde av mot vänster längre fram men känslan som infann sig var att muren löpte fram utan ände.) Jag var ytterst tveksam till om den varit där förut. Jag hade vandrat här många gånger förut. Fram och tillbaka över gränsen för att nu plötsligt stå i ett eget inferno.
Muren var en dröm. Svårare än så kunde lösningen på dagens gåta inte vara. Utan ett ord, utan några hastiga rörelser placerade jag armen över huvudet och lät mig sakta sväva bort till en annan plats, en annan dröm i en annan värld. En värld där muren inte fanns.
Murar är till för att besegra. På ett eller annat sätt kan vi ta oss dit vi vill.
Behov
söndag, februari 10th, 2013Jag måste tänka.
The Knowledge
onsdag, januari 9th, 2013Last second. I saw the box. I saw the bridge. I passed it by, without knowing it. Today I know.
Jag Tog På Mig Solglasögonen.
söndag, december 30th, 2012Hon kom in i mitt liv, prompt, oväntat och med väldigt stora kliv.
Jag log och allt blev stort så himla fort.
Tog på mig solglasögonen då jag endast trodde strålarna bländade, att jag blev yr av hennes ljus.
Sanningen att säga så visste jag. Jag såg klarare än någonsin.
Ett Möte – Två Kaffe
fredag, december 21st, 2012Konsistens Av Rosa
torsdag, december 20th, 2012Fylliga, mjuka moln av ljusrosa. De befinner sig ofta nära. Inte alltid synliga men när jag minst anar är jag på plats, ovanpå. Svävandes. Leendes. Ett avstånd bestående av steg sällan uppmärksammade då känslan av att vara zappad fram genom nutiden är en bättre beskrivning. Trivsamt. Att glädjas åt små ting i livet är upplyftande. Det är min styrka! Delad glädje är dubbel glädje. Du är välkommen upp!
Några kommer upp men en del väljer den lata vägen – att plocka ned. Även om rosa moln är fylliga och mjuka gör det faktiskt lite ont att utan anledning bli grabbad tag i för att sedan bli dragen rakt igenom.
Du.
fredag, november 16th, 2012Och så kom du med Du.
Det var i skogen dimma men jag såg vägen. Vägen är klädd i höstens färgsprakande löv men låt stå.
Run Forrest, Run!
onsdag, november 14th, 2012Jag vill springa långt..

